De vanligaste sakerna människor säger till mig:

– Var kommer den ifrån? (om allt, kläder, tyger, papper, gardiner, stolar, tavlor, dukar, mattor, ja allt)
– Vad använder du för penna till de vita blänken?
– Jag kan inte ens rita en streckgubbe.
– Vad duktig du är (ju mer man tränar, desto mer ”talang” får man)
– Vad tecknar du för något då? (världens svåraste fråga, blir alltid lika ställd och vet inte vad jag ska svara)
– Var kommer du ifrån? (jag bor i Småland men pratar inte Småländska, alltså en bra grund till att fråga vart jag kommer ifrån)
– Jag hittar aldrig något på loppis, fattar inte hur du kan fynda så mycket (man MÅSTE vara där när det öppnar, tio minuter senare är allt det bästa borta)
– Var sitter du nu? (jag har bytt kontor en himla massa senaste tiden så det är aldrig någon som vet riktigt var jag håller hus)
– Den som ändå hade det problemet (när min bröstförminskning kommer på tal och nej, du vill inte ha det problemet. Tro mig)
– Vad säger Emil om det? (också om bröstförminskningen. För det första, så har inte Emil med den saken att göra och för det andra, så tycker han att operationen är en strålande idé)
– Har du en man som försörjer dig? (man får tydligen inte vara kvinna, ha ett roligt jobb och tjäna pengar för då sitter det antagligen en man någonstans och hjälper till. Nej, Emil försörjer inte mig. Han betalar mer än mig för att han tjänar mer, men om vi inte hade varit ihop hade jag bott på ett billigare sätt och haft billigare vanor och då hade jag klarat mig alldeles utmärkt utan honom)
– Vilket program använder du? (den här frågan dyker fortfarande upp då och då, jag gör alltså inte mina bilder i datorn utan med papper och penna. Så det enda programmet jag använder är typ paint)
– De ser inte så stora ut. (även detta rör mina bröst och förminskningen. Nej de ser inte så stora ut, men de är alldeles för stora för min kropp och om jag inte har bh på mig så skulle ni förstå vad jag menar)