Det känns som en klyscha att skriva "mitt nya liv", men den här gången är det ju faktiskt helt sant.
Det känns så jävla (rent ut sagt) spännande och uppfriskande och ROLIGT att få starta ett helt nytt liv!
Ägnar i stort sett alla mina dagar åt att fantisera om detta.
Var ska vi bo, hur ser det ut där? Kommer jag hänga upp Jobs gardinerna, var ställer jag den gula soffan, vilka tavlor ska jag hänga på väggarna, vilken färg ska pojkarnas rum målas i?

Jag tänker också mycket på promenaden till min nya ateljé, förbi alla de gamla fina huset, längst Klarälven. Den finaste promenaden Karlstad har, den ska jag få gå varje morgon!
Vill skrika, så lycklig är jag över detta!

Alla hundratals gånger jag varit i Karlstad och känt hur bröstet ömmar av hemlängtan, att jag kunde gett vad som helst för att få gå de där vägarna igen, känna det rostade kaffet i luften, glittret i vattnet, dammiga grusvägar och hemma.
Måste nypa mig i armen för att det snart är verklighet!

Eftersom vi inte har någon lägenhet än så kan jag tyvärr inte visualisera den så tydligt.
Däremot är ju min ateljé redan påskriven och klar, så den kan jag ju verkligen inreda och fixa med i mitt huvud!
Ser nästan mest fram emot att få inreda och måla kontoret. Tänker att det ska bli ockragult, med hyllor på väggarna. Gröna växter och min nya stora träskänk.
Längtar också så otroligt mycket efter att få vara helt själv i ateljén. Att jag får göra precis som jag vill, inreda och måla om precis så som jag vill ha. Få skapa min drömplats.
Huset där jag ska ha min ateljé är också så otroligt fint Längtar tills jag får sätta igång.
Just nu är det så himla skruttigt, det känns som ateljén bara väntat på en sån som mig de senaste 20 åren.