Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.
Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.

I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur man målar. Men eftersom jag är gammal i gemet så vet jag att det hör till processen. De här vågorna kommer alltid.
Så det var med spänd förväntan jag kom till kontoret idag efter helgen för att se om målningen verkligen var så hemsk som jag trodde.
Det var den inte.
Kanske till och med kan bli bra med lite kärlek eller våld.

I år skulle jag vilja göra en inspirationsresa. Gärna med människor jag inte känner så jätteväl men ändå vet att jag har roligt med.
Skulle vilja åka med ett litet gäng kreativa kvinnor till någon plats där alla kan jobba med sitt men ändå ihop så att säga.
Bara komma iväg lite och inspireras av andras kreativitet.
Dock vill jag inte dela rum, min värsta grej i livet så det går inte.
Det får heller inte vara alltför flummigt, vill inte åka på nått hippieretreat.

Hoppas jag kan få ihop ett bra gäng inför detta.
Det hade varit nyttigt för mig som alltid alltid bara sitter själv.

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!
Det är mitt livs bästa investering.

 Är det något du saknat år 2020 som du vill ha år 2021?

Kramar från min mamma. Finns ingenting jag saknar så mycket som det. I julas sågs vi, under mycket sorgliga förhållanden men då bestämde vi att vi nog måste kramas trots allt. Så det gjorde vi, hårt, länge och efterlängtat. Sen grät vi en skvätt. Att hålla in en kram i ett års tid är bedrövligt, men skönt när den får komma ut.

 Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?

7 mars när jag hade min vernissage som jag jobbat med i nästan ett års tid. Det var det mäktigaste jag varit med om, att alla 250 besökarna var där för min skull och för att se på det jag målat! Storslagen känsla!

 En gång du grät?

På julafton. Vaknade av ett sms från mamma att min 100-åriga mormor somnat in. Då grät jag i köket i stugan och Stig kom och frågade om han skulle blåsa <3

 Vad var din största framgång på jobbet 2020?

När jag sålde slut på alla konsttryck av "Hoppet" 20 minuter efter att den släpptes! De första tre minuterna efter att den släppts, sålde 23 stycken! Så sjukt! Sen drack jag champagne på kvällen!

 Din största framgång på det privata planet?

Att jag började gå hos en psykolog. Jag gick tre gånger men det räckte för att jag skulle lösa upp en jätteknut jag haft med mig sen jag va liten. Så otroligt skönt och jag känner mig lättad nu efteråt på ett helt nytt sätt.

 Något du önskade dig och fick?

En större ateljé! Min ateljé var redan stor, men nu är den ännu större! Runt 50 kvadrat. Blir också lite nervös av det, tänk om jag inte kan leva upp till det här nu?! Men, som vi brukar säga: efteråt är det försent

 Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja om det hade varit fritt fram att ses. Jag tyckte det var skönt med alla inställda planer och lite välbehövligt lugn i början, men nu är jag lika less på det som alla andra. Jag saknar att göra planer inför våren och jag drömmer om en helg i London så orimligt mycket just nu!

 Högsta önskan?

Att min mamma inte blir sjuk i covid, att ingen ska vara dum mot mina barn och en strandtomt vid Vänern.

 Vad fick dig att må bra?

Stugan framför allt. All tid vi fick vara bara vi, det behövdes och det var otroligt skönt. Vi var där hela sommaren.
Sen har det här året också inneburit att jag inte behövt oroa mig för pengar för första gången i hela mitt liv i stort sett. Ljuvlig känsla.

 Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag ska ta tag i min kost och min träning vilket ska bli väldigt roligt. Har anmält mig till en challenge vilket passar mig perfekt, allt eller inget!

 Vad tar du med dig till 2021?

Förhoppningsvis lugnet. Jag tycker att 2020 var ett vilsamt år på många sätt. Kalendern var alltid tom, ingen skulle iväg någonstans och vi fick tid att landa lite. Det hoppas jag håller i sig lite, fast med lite fler roliga aktiviteter det här året förhoppningsvis!

 Största misstaget?

Att bättra på lite på ett ställe när jag målat klart ett rum. Visade sig vara liiiite fel nyans så jag fick måla om alltihop. Kul.

 Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag skadade nacken i början på hösten vilket resulterade i diskbråck och oändlig smärta! De nästkommande tre månaderna efter det hände är som en dimma av starka smärstillande och konstant nattsvart mörker. Trodde på riktigt att jag inte skulle överleva för att det gjorde så ont.
Sen blev det plötsligt bra igen, så sjukt men otroligt härligt! Nu är jag livrädd för att det ska bli dåligt igen.
När den här bilden togs var det sååå illa. Minns att jag tänkte att jag inte kan leva såhär, om det inte går över kan jag inte fortsätta. Jag orkar inte ha såhär ont varje dag. Otroligt bedrövlig tid var det och jag är evigt tacksam över att det är över.

 Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja bland annat min bästa kompis som fick en liten flicka!

 Gifte sig någon/några av dina vänner?

Nej inte vad jag kan komma på iallafall. Har iallafall int evarit på bröllop och det är ju alltid tråkigt att inte få gå på det. Älskar bröllop!

 Bästa köpet?

Stugan 100%

 Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra år?

Jag var gladare för att jag var lugnare. Men som sagt, en otroligt mörk period när nacken strulade.

 Vad önskar du att du gjort mer?

Badat. Men det var ju knappt nån sol i somras, så badade endast en gång i stugan, vilket är sjukt när man bor 100 meter från vattnet!

 Vad önskar du att du gjort mindre?

Glott i mobilen. Fast jag tycker ju att det är så roligt.

 Mest stolt över?

Alla mina målningar jag gjort det här året. Att folk verkar gilla dom. Mitt uppdrag för Camilla Läckberg men mest av allt är jag stolt över mina gulliga ungar såklart! En ynnest att få ha dom (trots att jag håller på att bli knäpp av avsaknaden av barnvakt just nu)

 Vilka länder besökte du?

Inga. Som sig bör.

 Bästa boken du läste i år?

Klubben. Utan tvekan den!

 Årets bästa serie?

Kollar ju väldigt lite på serier måste jag erkänna.

 Vad gjorde du på din födelsedag 2020?

Jag hade vernissage! Eller ja, jag hade vernissage dagen innan men det får ändå räknas. Det var började som vernissage och sen övergick det mer och mer till kalas och vi spelade rundpingis, drack vin och pratade, både gamla och unga. Sen tog mamma med sig barnen hem och jag och Emil gick ut och åt middag med några kompisar. Så himla härlig dag!

 Hur skulle du beskriva din stil i år?

Dyrt. Jösses vad jag lagt pengar på kläder det här året! Det har gjort att jag numera inte är särskilt sugen på shopping alls, vill bara hinna använda det jag har. Gjorde ju en MEGA rensning efter att vi varit på färganalys och gjorde mig av med allt gulbeige, senapsgult och rostfärgat. Så numera är (nästan) hela min garderob anpassad efter min "vinter"-typ.

 Vem saknade du?

Min mormor. Hon dog på julafton och hela det här året har hon varit alldeles nära. Vi har åkt förbi hennes hus massvis med gånger och att veta att hon är bara några meter bort och ändå får jag inte gå in och kramas har varit hjärtslitande. Hon bodde alltså i Kristinehamn där vi har stuga. Jävla förbannade pandemiskit gjorde att jag inte fick krama henne det sista året jag hade chansen. Det kommer jag alltid vara sorgsen över.

 Ser du framemot 2021?

Ja! Jag ser fram emot vaccinet, att allt förhoppningsvis blir lite mer som vanligt igen!
Jag ser fram emot våren när jag och Emil ska åka till handelsträdgården och köpa massa växter till stenpartiet, jag ser fram emot sommaren och att få bada vid bryggan, kanske åka båt med Johan igen? Jag ser fram emot att få gå ut och dansa, åka till Stockholm, ha på mig alla mina sommarkläder, duscha i uteduschen igen och att se alla målningar som ännu inte kommit ut!

Nu när pandemin härjar över världen kan vi inte längre fira jul på samma sätt som vi gjort förut, fullt med folk, mat och stoj.
Jag är uppväxt med att vi bara firat med vår familj och min mormor. Alltså fem personer.
Det var alltid dukat fint med julduk (som pappa alltid spillde på direkt) och vi gjorde allt på precis samma sätt varje år.
Julmat länge, enorma mängder grönkål, prinskorvar som måste vara klippta i ändarna (hur kan man ens äta prinskorv utan att klippa i änden?!) pappas köttbullar och alltid någon sallad mamma försökte spexa till det med som sen bara hon åt av.
Det var alltid lugnt, alla öppnade ett paket i taget medan de andra tittade på och man fick tacka och säga "ooooooooohhh precis vad jag önskat mig", med julmusik i bakgrunden och sen blev det glögg och kanske en gin o tonic om man fick feeling.
Tradition.

Sen plötsligt blev allting upp och ner.
Allt som varit som vanligt i 29 år blev omkullvält på en sekund.
Pappa, som älskade julen mest av allihop låg sjuk inne i sovrummet och kunde varken prata eller gå upp ur sängen. En liten skinkbit och lite grönkål på ett fat på hans sängbord. Orörda förstås.
En och en halv vecka senare var han död.

Efter det dog även min jul.
Ingenting var som vanligt, hur kan man låtsas att man har traditioner när allting är annorlunda? Aldrig har väl en stol gapat så tom som då.
Ingen pappa.
När mamma sedan flyttade till lägenhet så blev det för trångt att vara alla, med barn och hela faderullan, så jag och min bror turades om.
Jag började fira med Emils familj, fullt med barn och folk och traditioner som inte alls liknade mina.
Vi införde en ny tradition, att vi alltid åkte till Värmland och mamma på julafton, efter maten och paketöppningen hos Emils familj.
Alldeles ensamma på vägarna, ingen åker bil på julafton. Bara vi.
Barnen somnar alltid, med nya leksaker i knät och vi hinner prata med varann i lugn och ro.
Det bästa delen på hela julen enligt mig.

I år har min mamma tackat nej till all form av jul. Hon vill inte träffa någon och jag förstår henne. Hon vill inte bli sjuk och jag klarar inte av tanken på att förlora en förälder till.
Så vår jul blir annorlunda.
I år igen.

Nu ska vi åka till stugan. Till ensligheten, vattnet och familjen.
Bara vi.
Julmusik i bakgrunden, julduk och vi ska säga "oooooohh, precis vad jag önskat mig" i lugn och ro.
Sen ska vi tända en brasa i öppna spisen, sätta på oss raggsockor för att sommarstugegolv är kalla på vintern. Vi ska lägga granris på altanen, värma grönkål i micron och tänka att det blir bra.
Allt blir bra.
Kanske blir det här tradition nu?

Jag ska åka förbi pappas minneslund, tända ett ljus och lägga en liten skinkbit vid stenen.
God jul pappa, hoppas du ser hur fint allt blev.
Trots allt.

Förra veckan var jag i Halmstad och träffade My Feldt i hennes nya projekt, Tivolikiosken!
Hon är i full färd med att förvandla sitt gamla cykelcafé till en tivolikiosk och jag skulle vara med på ett hörn, för jag skulle nämligen måla en karusell!

Jag satte igång direkt. Jag tycker sånt här är så svårt, är jag någonstans på uppdrag eller jobb så vill jag göra det, är inte så mycket för att småprata då. Dessutom var jag ganska nervös för om jag ens skulle kunna reda ut det, det var myyyyyycket detaljer som skulle med. Så det var lika bra att bara börja och hoppas på det bästa,

Jag utgick från ett av Mys foton. Det var en perfekt vägg att måla på, bara rent trä. Jag använde panduros egna akrylfärger, för den som undrar.

Huvud klart, ändå viktigt att få hästen bra, så den ser snäll ut. Hatar förövrigt att måla hästar (och cyklar, det är det svåraste)

Viktigt att matcha sin konst! Det är sen gammalt.

Det svåraste med såna här uppdrag är att förstå vad den andra personen förväntar sig. Det här var ju tex något helt annat än väggmålningen hos KLco där uttrycket skulle vara lugnt och harmoniskt och här skulle det snarare vara skrikigt och festligt!

My är dock en stjärna så hon gjorde det väldigt lätt att känna sig lugn. Hon jublade med jämna mellanrum över hur fint det blev så det kändes tryggt. Dessutom jobbade hon på som en galning själv och det är alltid lättare att arbeta när andra gör det samma och inte bara står och glor.

Första dagens jobb avklarat och dags att gå hem till hotellet och lägga sig raklång, se på Vanderpump rules och äta godis.

Att befinna sig i Halmstad är knepigt för mig. Jag har så otroligt bedrövliga minnen därifrån och kan inte hjälpa att slungas tillbaka i tiden.
Min första stora kärlek bodde här, jag var femton år och så upp över öronen kär i honom och han förstörde så otroligt mycket. Går fortfarande i terapi för att försöka reparera skadan han orsakade.

Nästa dag var det dags att måla själva karusellen! Att få till alla vinklar, alla målningar på och under själva karuselltaket, pjuh!

Men det gick till slut!

Jag är så himla stolt och glad över resultatet! Jag trodde inte jag skulle hinna med så mycket detaljer som jag gjorde och på bara två dagar!
Tack snälla My för förtroendet och ett superroligt uppdrag!
På fredag öppnar Tivolikiosken, gå dit! Den är magisk!

För ungefär ett år sedan höll jag på att förbereda min första separatutställning. Jag hade bestämt att jag skulle ha hela lokalen fylld av stora, inramade teckningar.
Alla stod klara i min ateljé, inramade med nyputsat glas.
Allt ja slitit med.
Och det var så jäkla....tråkigt.

Jag kollade på mina bilder och kände ingenting.
De var tekniskt sett bra utförda, men inte mer än så.
Allting föll så platt och där stod jag med en stundande utställning.

Så jag beställde hem en rulle duk och massor med färger. Något jag inte gjort sen jag gick på konstskolan för över tio år sedan.
Sen började jag måla.
All min vakna tid målade jag!
Stora målningar, där färgen var viktigare än motivet. Mötet mellan olika kulörer. Ville få bilderna att sjunga.

Jag hade absolut ingen aning om hur det här skulle mottas. Skulle ni gilla det eller tycka att mina promarkerporträtt var bättre? Att jag borde hålla mig där jag känner mig hemma?
Men SOM det mottogs!

Övergången från att vara illustratör till att bli konstnär skedde egentligen över en natt. Men att våga kalla sig konstnär var svårt.
Kändes så stort och ville inte trampa någon på tårna.
Visste inte om jag fick vara konstnär, bara sådär.

Nu vet jag bättre.
Jag är nog lite av båda, för visst illustrerar jag ibland. Julkort åt företag, ett beställningsporträtt här och där, men i det stora hela målar ja målningar.
Jag målar stora och jag målar små och säljer konsttryck av det jag målar och jag säljer original som jag aldrig själv hade haft råd med.

Jag målar på väggar och på uppdrag, för att jag kan och för att jag vill.
Jag målar all min vakna tid, drömmer om nya motiv, samlar förlagor och idéer vart jag än går.
Jag är konstnär nu och det känns så himla självklart och fint.
Allt jag drömde om hände.

I fredags när jag lämnat barnen på förskola och skola, så satte jag mig på tåget mot Stockholm.
Äntligen Stockholm!
Tycker så mycket om att göra sånt här direkt på morgonen, då får jag en stark känsla av att jag rymmer och den känslan tycker jag mycket om.
Älskar också att åka tåg, när jag hittat min plats, identifierat om det finns några galningar eller eventuella spykandidater i närheten av mig (och förhoppningsvis insett att det inte gör det) och jag bara kan slappna av i flera timmar med min musik dånande i öronen och landskapet susande utanför.

När jag kom fram hoppade jag direkt på tunnelbanan till Hökarängen.

Där mötte jag upp det här eminenta gänget kvinnor som delar ateljé ihop. My Palm, Ellen Ekman (som tecknar bland annat Lilla Berlin, en av mina favvosar!) och min kompis, konstnären Anna Lidberg!
Jag och Anna gick i samma klass på gymnasiet, sen gick vi konstskola och bodde ihop i Gerlesborg. Hon vet allt om mig och ibland nästan lite väl mycket. Hon kände mig under mina värsta år kan man säga, men är så himla glad att jag har henne.

Blev så avis på det här, att dela ateljé med andra kvinnor. Egentligen hade jag nog tyckt det var bedrövligt, alltså i tanken, men nu märkte jag snarare hur himla mysigt det var. Att ha nån att fråga om råd, att bli inspirerad av och att ta en DW med (alltså ett glas vin medan man jobbar, during work istället för after work)

Sen åkte jag hem till Söder igen, mötte upp Johan och gav oss ut i Stockholmsnatten.

På lördagen bestämde vi att det var den stora shoppingdagen så vi gick i affärer hela förmiddagen. Jag köpte MASSOR av nya penslar, paletter och nya oljefärger. Men mest handlade vi kläder till Johan. Jag färganalyserade honom lite snabbt och insåg att han nog måste vara en "höst" så vi köpte massa kläder i de färgerna till honom.

Jag hittade ingenting till mig. iallafall inte just den här dagen. På måndagen däremot, när jag fick gå ifred på stadsmissionen så gick jag loss ordentligt!

Köpte bland annat den här vinterjackan från Patagonia. Så varm, som att vara insvept i en kram!

På kvällen bjöd Johan mig på restaurang, sen gick vi till Blå dörren och drack vin och pratade om livet och all dess djävulskap.

Söndagen ägnade vi åt kultur, dvs vi gick på Nationalmuséet. Jag ska villigt erkänna att jag inte är särskilt intresserad av konst, inte sån här konst iallafall.

Men vissa saker fastnade jag för, som de här Carl Larsson originalen tex. Stod länge länge och beundrade varje linje. Tycker det ser så lätt ut men varje gång jag provat har jag insett att nej, det är skitsvårt! (såklart!)

Den här då, Elsa Beskows originalmålning till Tomtebobarnen. Otroligt fin!

Men själva huvudanledningen till att vi gick dit, var detta! Sara Danius klänningar! Blev alldeles rörd över att se denna, så otroligt mäktig kvinna hon var.
Har ni inte lyssnat på Klubben så gör det genast!

På kvällen mötte jag upp min bästis Rebecca, åt tapas och pratade om sånt som bara vi vet om och förstår. Så himla himla fint. Saknar att inte få träffa henne varje dag.

På måndagen var det dags för hela resans mål så att säga, att träffa Camilla Läckberg!
Camilla har beställt massor av teckningar av mig genom åren och vi har pratat mycket privat på instagram och insett avv vi har väldigt roligt ihop. Så vi bestämde att vi skulle ses!
Jag fick komma och äta frukost i hennes otroligt fina lägenhet på Söder, dricka kaffe på takterassen med utsikt över Mälaren och Gröna lund. Sen pratade vi om barn, träning, konsten och skrivandet. Och gjorde affärer förstås!
Så nu gäller det att börja skissa på en ny målning, som ska hänga i Camillas nya hus. Undrar vad jag ska ha för motiv?

Elsa Billgren skrev ett så fint inlägg om att längta efter saker. Jag insåg att jag längtar efter massor, tex detta, högt och lågt:

Känslan när mitt tåg rullar in på Stockholms central på fredag och jag vet att resan gått bra. Jag älskar att vara iväg men hatar att resa. Är ständigt orolig att jag ska bli åksjuk (eller att någon annan ska bli det) att jag ska komma bort eller att jag ska glömma min väska. Allt sånt.

Imorgon eftermiddag, när min magnetröntgen av hjärnan är klar och jag ska ut och äta med mina fastrar. Jag är OFANTLIGT orolig över denna röntgen, drömmer mardrömmar varje natt och har totala katastroftankar flera gånger om dagen. Tänk om de hittar nått som är fel.....

När min nya vita poloväst landar i brevlådan. Jag har aldrig kunnat ha vit polo tidigare pga att min foundation alltid färgar kragen brun, men nu håller jag på för fullt att vänja mig vid mitt ansikte utan foundation (så svårt!) så jag firade med just detta plagg.

På måndag kväll när min keramikkurs börjar igen. Att få gå ner i källaren varje måndag och hänge sig åt keramik i tre timmar är så otroligt roligt! Jag älskar att tappa det totalt och försvinna bort i detaljer och finlir. Min plan är att göra ett nytt huvud, den här gången ska jag försöka få det att likna Amelié! Inte nödvändigt, men det är min ambition iallafall.

Fira jul i stugan. Ta med en påse med det allra finaste julpyntet, inte så mycket men bara lite för känslan. En röd duk, en stjärna till fönstret och sen gå ut och klippa några grankvistar att ställa på bordet.
Tända brasan, äta grönkål och ljummen skinka, se på när barnen testar sina nya leksaker, ha raggsockor och gå ut och titta på stjärnorna som alltid. Alldeles tyst, iskallt och bara vi.

När jag kan sluta äta fulldos alvedon varje dag.

När vi tar bort skötbordet så vi kan börja duscha uppe igen och slipper duscha i vår skabbiga fuldusch i källaren. Vilken dag som helst nu.

Åka till handelsträdgården, när det är krispigt vårljus och köpa alldeles för mycket växter och sen plantera som en tok i stugan! SOM jag längtar efter detta!

Att börja måla på mitt nya väggmålningsjobb jag fått!

Att få ta med bokklubben till stugan i vår! Vi ska dricka vin, bada, åka till Karlstad, sova middag i solen och prata skit. Can´t wait!

Nu har jag ätit mina mediciner mot nacken i snart tre veckor. De har gradvis ökat dosen för att komma upp de det jag har nu.
Jag hatar den. Jag hatar den här medicinen så innerligt.
Den gör att min hjärna känns trög, att min tidigare snabba käft är förlamad och att jag inte ens orkar skoja längre, som att gå i seg kolasås och aldrig vara riktigt med längre.
Jag känner mig full, jag vill somna framför datorn och jag gråter för saker jag inte ens vet om.

Idag ringde jag min läkare och sa att det går inte längre. Jag kan inte må såhär.
Jag har hellre ont i nacken än känner mig som en skugga av mitt forna jag.
Min briljanta hjärna känns inplastad.

Eftersom jag har den bästa läkaren som finns, så förstod hon givetvis.
Så nu ska medicinen trappas av. Det går inte att sluta pang bom, då det är starka grejer och man då kan få abstinens eller självmordstankar (?!!)
Hjälp.
Så nu tar vi det långsamt.

Men jag känner mig glad, lycklig över att få tillbaka min edge, mina vanliga tankegångar och mitt sug.
Att få bli den jag var förut, om än med väldigt mycket ondare i nacken än nu.
Men det får det vara värt.

Jag har verkligen glömt bort hur det är att blogga på daglig basis, glömmer bort att jag ens har denna blogg. Men nu så!
Tänkte berätta lite om hur landet ligger just nu:

Min status med nacken är att den extrema huvudvärken har lugnat sig och numera mer ligger som ett dovt bakgrundsljud kan man säga. Nacken är dock oförändrad men väldigt medicinerad så den känner jag inte av så mycket. Så status på sjukdomsläget känns ändå under kontroll!

I helgen fick Emil inställda planer så vi åker till stugan, trots att vi precis var där och stängde igen den för vintern. Men vi testar helt enkelt hur det går att leva med endast vatten på dunk, det går säkert bra det med.
Ser fram emot att kasta sten i Vänern, mysa framför brasan och kissa i lingonriset igen!

Helgen efter det ska jag till Stockholm!
Can´t f*cking wait!
Stockholm är lite som mitt andningshål på det precis motsatta sättet mot stugan. Det är dit jag åker för att känna att jag fortfarande lever, fåå myllret, pratet, folket, att få skrika till varann på högljudda barer, få klä sig fint, gå långa promenader i urbana grönområden, sova på Johans gnissliga soffa, testa nya matställen och dricka vin redan på eftermiddagen.
Åh!
Jag ska också äta frukost med Camilla Läckberg, vi skulle egentligen också dricka vin men fick styra om lite i planeringen. Hon och jag har pratat länge och hon har även köpt en hel hög med teckningar genom åren så det ska bli väldigt roligt att faktiskt ses på riktigt!
Jag hoppas också klämma in lite egentid på stan, ska bunkra upp med penslar på Systrarna Greene (visste ni att de har de ABSOLUT bästa penslarna?! Dagens tips!) dock brukar den här biten med egentid alltid bli lidande när jag är i Stockholm. Kan typ inte minnas en enda gång jag faktiskt fått det de senaste tio gångerna jag varit där.
Johan brukar möta upp mig direkt när jag kommer med tåget och sen har han redan planerat in en massa roligheter så det är bara att följa med. Skitmysigt såklart och kläder behöver jag inga nya ändå. Men penslarna, de måste jag hinna med!

En annan sak jag gjort sen sist är att söka till Liljevalchs vårsalong! Det har jag aldrig gjort förut så det kändes stort. Vem som helst får alltså söka och sen blir man uttagen och får hänga sin konst på muséet.
Jag förstår själv att oddsen att få vara med är minimala, men det känns ändå väldigt spännande att få beskedet, men jag är (på riktigt) inställd på ett nej, men ändå.
Sökte bland annat med den här:

Nu har det gått två månader sedan jag fick ett diskbråck i nacken.
Ett diskbråck är alltså när diskarna man har i ryggraden går sönder och då trycker de på nerverna och kan göra sjukt ont.^Mitt sitter allra högst upp i nacken, liksom långt ner i bakhuvudet kan man säga. Vid diskbråck i nacken är det vanligt att det smärtar ner i armen och man kan tappa känseln i handen, vilket i mitt fall hade varit total katastrof.
Nu har jag haft "tur" så istället strålar smärtan uppåt, rakt upp i huvudet.

Två månader har nu gått av konstant megaont i huvudet.
Det känns som alla hårrötter i bakhuvudet ömmar och en stark molande känsla i hela baksidan av huvudet upp mot hjässan. Som att ha på sig en keps som sitter åt ett snäpp för hårt.
Då och då blixtrar det till och gör absolut skitont.

Själva nacken gör också ont men det värsta är verkligen huvudvärken.
Nu äter jag en massa stark medicin för att kunna bli människa igen, går också på sjukgymnastik och akupunktur.
Jag vet att det finns miljarder tips och trix men vill helst inte ha några sådana. Jag är i goda händer och just nu är smärtan så akut att jag inte kan göra så mycket sjukgymnastik eller övningar så undvik gärna tips.

Min egen behandling består av oroligt mycket vila, att ha så tyst omkring mig jag bara kan och att äta skitmycket godis.
Funkar faktiskt förvånandsvärt bra!
Imorgon åker vi till stugan över helgen, utan barn.
Tanken är att måla och tapetsera men vi får se hur mycket vi hinner nu när jag knappt kan hjälpa till.

Det som funkar allra bäst är att måla faktsikt. Att måla sjukt detaljerat och snöa in på milimetrar. Då glömmer jag bort att det gör ont.
Så det ägnar jag mig åt just nu.
Detta är min senaste målning.