Små Delar Ur Mitt Liv!

dec 2, 2016 | Tankar och Vardag | 0 kommentarer

Sandra la upp ett så fint blogginlägg med fragment man minns så väl från sitt liv. Jag tänkte dela med mig av några av mina minnen här:

  • PÃ¥ toalettväggen, den ljusgula utanför bildsalen, stÃ¥r det med bläckpenna ”jag vill se Anna Ileby naken”. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller ledsen. NÃ¥gra dagar senare stÃ¥r det ”jag med” med blyerts under, fler gÃ¥nger och med olika handstilar. Känns som jag är naken med kläderna pÃ¥ när jag gÃ¥r genom korridorerna efter det.
  • Vi stod borta vid brännbollsplanen, längst bort pÃ¥ min gata. Det var jag, min bästa kompis och tre äldre killar. Jag var kär i allihop. En av dom kallade mig hora. Fler gÃ¥nger sa han det, tills mina ögon var alldeles blanka och jag fick svälja flera gÃ¥nger och fortsätta lÃ¥tsas att jag inte blev ledsen. Sen sa en av de andra killarna att det räckte nu. Sluta säg sÃ¥där. Det räcker.
    Efter det var jag bara kär i honom.
  • Vi hade religionskunskap och jag gick i första klass. Det var en sÃ¥n dag dÃ¥ en förälder fick vara med. Min pappa satt bredvid mig och jag var sÃ¥ himla mallig över att han var med. En kille i min klass sa till pappa att han tyckte han sÃ¥g ut som en alkis. Jag sÃ¥g att pappa blev ledsen men sen visade han mig hur jag kunde rita Gud sÃ¥ han sÃ¥g suddig ut. Man ritar konturerna av Gud först, sen duttar man försiktigt med suddet pÃ¥ dom tills han blir dimmig.
    Jag ritar fortfarande Gud så. För det har pappa lärt mig.
  • Jag satt med benen uppdragna under hakan och brodera korsstygn pÃ¥ min slöjdpÃ¥se. Du satt pÃ¥ stolen snett mitt emot och sa att sÃ¥där sitter bara smÃ¥barn. Jag satte mig ordentligt. Du sa att sÃ¥dana mjukisbyxor jag hade pÃ¥ mig var töntiga.
    De var alldeles nya och min docka där hemma hade likadana.
    Men det sa jag inte till dig.
    När jag kom hem bad jag min mamma om en silverjacka, som Robyn hade. För då visste jag att du inte skulle kunna säga nått.
    Jag fick en och du var tyst.
    I alla fall sa du inget om jackan.
  • I hissen upp till avdelningen och pappa satt i rullstolen framför mig. Jag tittade pÃ¥ varje rynka och veck i nacken, under hans krulliga hÃ¥rlockar och tänkte att jag mÃ¥ste memorera det här. Memorera exakt hur hans ser ut sÃ¥ jag aldrig glömmer bort. Jag minns precis varje linje.
  • Bakom ett grönt skynke, i Erikshjälpens omklädningsrum stod jag när han ringde och sa att jag fick jobbet. Att jag fick jobbet pÃ¥ designavdelningen pÃ¥ Björn Borg. När vi lagt pÃ¥ var jag tvungen att spegla mig ända tills mitt leende gick att kontrollera igen.
  • Jag var pÃ¥ väg hem pÃ¥ cykeln, i en nedförsbacke fick jag för mig att jag ville ringa och berätta om min första dag pÃ¥ nya kontoret. Jag hann bÃ¥de ta upp telefonen och slÃ¥ numret innan jag kom ihÃ¥g att du inte finns mer.
  • Jag gick genom cafeterian, det var mitt andra Ã¥r pÃ¥ gymnasiet och plötsligt skrek han: FAN VAD SNYGG DU ÄR! sÃ¥ det ekade mellan skÃ¥pen. Jag lÃ¥tsades som jag inte hörde fast sen var jag tvungen att lÃ¥sa in mig pÃ¥ toaletten och fÃ¥nle en lÃ¥ng stund när ingen sÃ¥g.
  • Jag hade fÃ¥tt mitt första riktiga teckningsjobb och tog i frÃ¥n tÃ¥rna och sa att jag ville ha 2500 kronor i betalt. När de sa okej kände jag mig som den rikaste i hela världen. Jag jobbade med bilderna non-stop i flera veckor. Hade jag fÃ¥tt det jobbet idag, hade det inte räckt med en nolla till.
  • När jag skulle gÃ¥ hem frÃ¥n krogen och du slängde iväg dina hemnycklar till en kompis och ropade att han kunde ta din lägenhet i natt. Jag frÃ¥gade dig var du skulle sova och du tittade pÃ¥ mig och sa: hos dig. Som det mest självklara i världen.
  • Vi satt allihop i ett litet, trÃ¥ngt undersökningsrum och läkaren sa till pappa att strÃ¥lning bara vore onödigt lidande. Pappa la sin hand pÃ¥ mitt ben och sa, pÃ¥ sitt vingliga strokesprÃ¥k att det inte spelar nÃ¥gon roll med behandling, jag vill bara va med dom här, och nickade Ã¥t mig och mamma.
  • Jag var fjorton Ã¥r och du hade piercing i tungan. Jag frÃ¥gade om jag fick kyssa dig för att se hur det kändes. Mot en vägg, bakom en lÃ¥st dörr kysste du mig sÃ¥ metallstaven klingade mot mina tänder och efterÃ¥t gick jag ut pÃ¥ vingliga ben och gjorde slut med min kille.

 

5 Kommentarer

  1. <3 många smärtsamma minnen..

  2. <3 Vem sa att livet var enkelt?

  3. Åh, jag måste göra en likadan, så himla fint, och så många egna blixtsnabba minnen som dyker upp. Fint du skriver, och sorgligt såklart.

  4. Fint. Så levande beskrivet. Igenkänning.

  5. Det är något i kärleken och sorgen efter din pappa som gör att tårarna börjar rinna varje gång du skriver om honom. Så vackert och smärtsamt.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Den där om gula O.B och röda klackskor | Den där om Jenny - […] av Anna och […]