Jag vill hem. Jag vill tillbaka till Värmalnd.
Jag vill lukta på mormor som luktar solsken i rynkorna, jag vill lägga näsan mot mammas halsludd och jag vill tryckas bakåt i pappas bilsäten när han kör i 200 kilometer i timmen på landsvägarna.
Jag har varit borta i sju år nu. Jag tycker jag har gjort mitt på bortaplan och förtjänar att få flytta hem.
Jag vill andas Värmlandsluft, svalka fötterna i Vänern och åka på utflykt längs Klarälven.
Småland i all ära.
Men Värmland slår det aldrig.

(bilden är inte från Vämland dock, men på mig från Ölands sydligaste spets)