Igår var jag ute på roligt och helt nytt inredningsuppdrag med Adam som sitter i kontoret bredvid mig.
Han bjöd på finlunch! (äntligen får jag va med bland alla bloggares goda matbilder, fast jag egentligen bara äter trista matlådor med korvstroganoff i vanliga fall)

På kvällen åkte vi på veteranbildsträff i Åminne.

Jag blev lite kär i den här, skulle passa mig perfekt.

Exakt om 51 dagar står vi här igen, då ska vi lova varann att va kära resten av livet!

Emil kände in stämningen. Det kändes faktiskt jäkligt stort, nu är det faktiskt inte särskilt lång tid kvar.

Det är tur att jag gifter mig med den ”snyggaste karln i kommun” iallafall!